Förbundsledningen allt mer desperat

Sedan förbundets riksstämma gick på förbundsstyrelsens förslag att utesluta Storstockholms diabetesförening (något förbundsstyrelsen redan förberett genom att skapa en ny förening som kunde ta över) så har ett flertal föreningar frivilligt lämnat Svenska Diabetesförbundet. Ryktet säger att fler är på väg ut och förbundsstyrelsen verkar väl medvetna om detta (om inte annat är de medvetna nu då de är trogna läsare av vår hemsida).

Aldrig trodde vi i Alingsås att vi skulle kunna orsaka en sådan  aktivitet i Stockholm.

En otroligt ensidig smutskastning!

Efter inledande smutskastning och ensidigt ifrågasättande av om allt gått rätt till i mejl till övriga föreningar så gick man till angrepp i lokalpressen (som gjort en artikel i samband med utträdet). Därefter upprepade sig samma mönster i Alingsås som setts på andra orter. Signaturen ”Göran Hansson” dyker upp på insändarsidan i lokalpressen och försöker, på ett sätt som ska låta som om han är en besviken och förskräckt lokal medlem på orten, beklaga det inträffade och försvara förbundet samt så tvivel bland läsarna. Vi noterar att det är lite underligt att denna Göran Hansson läser och skriver insändare, inte bara i Dagens Nyheter, utan även lokalpressen i såväl Tierp, Alingsås som Blekinge.

I brev efter brev (ibland e-post och ibland vanlig post) har förbundsledningen med duon Margareta Nilsson och Fredrik Löndahl i spetsen försökt smutskasta Alingsås diabetesförening i allmänhet men vår ordförande (och hennes make) i synnerhet. Det började med påståenden om att Carita varit med och skapat den nya rikstäckande
Diabetesorganisationen DiOS (http://www.diabetesorg.se/) och därmed gått bakom ryggen på sina medlemmar. Det faktum att Carita varit i sitt hus i Spanien under ett halvårs tid när DiOS sägs ha grundats och att hon inte på något sätt ingår i den styrelse som tillsattes hindrade inte förbundsledningen från att sprida ryktet att hon gått bakom sina medlemmars och övriga föreningars rygg, man skickade t.om ett speciellt författat brev till alla i Alingsåsföreningens styrelse (utom ordföranden) för att påtala det.

Sanningen är den att Carita, som befarade vad som skulle hända om inte förbundsledningen ändrade stil, ställde upp med sitt namn för en interimsstyrelse eftersom en sådan krävs om man ska få en organisation registrerad. Om det skulle gå så långt att förbundet föll samman vore det oansvarigt mot medlemmarna i Alingsåsföreningen att inte se till att det finns alternativ där föreningen kan verka.

Har vi inte föreningsfrihet?

Vi tycker det är anmärkningsvärt att en förbundsledning där det t.om sitter en rådman (dvs en domare) inte är medvetna om att vi i Sverige har föreningsfrihet. Precis som SD:s förbundsordförande Margareta Nilsson är välkommen att bli medlem i Alingsås Diabetesförening trots att hon förhoppningsvis också är medlem i en annan lokalförening så är det tillåtet för vem som helst att vara med och bidra med sitt namn för att underlätta bildandet av en alternativ diabetesorganisation. Speciellt i ett läge då Svenska Diabetesförbundet representar mindre än 10% av landets diabetiker, vem ska representera de 90% som inte är med i Svenska Diabetesförbundet?

Alingsås Diabetesförening är i skrivande stund inte medlemmar i DiOS och vår ordförande Carita har ingen roll i organisationen. De av våra medlemmar som är intresserade att gå med där kan göra så och  fortfarande vara välkomna här. Det är inte konstigare än att de som fortfarande vill ha Svenska Diabetesförbundets tidning får gå in i någon av de diabetesföreningar som fortfarande är med i förbundet. Om man däremot som vår föreningsordförande blivit hedersledamot i Svenska Diabetesförbundet på livstid efter lång och trogen tjänst i förbundsstyrelsen så straffas man genom att på ett extra styrelsemöte få sin livstidsutnämning annulerad.

Varken Alingsås Diabetesförening eller Diabetesorganisationen i Sverige har några planer på att sätta sig över det som i vår grundlag kallas föreningsfrihet.

Personangrepp och hot

Att  förbundsledningen skulle försöka smutskasta föreningen och göra gällande att vi saknar funktion om vi inte är med i Svenska Diabetesförbundet var något som var väntat, vad som däremot inte var väntat var att de skulle gå till rena personangrepp på det sätt som skett. För att krydda detta skriver vice förbundsordföranden och
rådmannen Fredrik Löndahl följande i ett brev adresserat till Alingsås Diabetesförenings ordförande:

”Jag har blivit uppmärksammad på att Du vid ett möte i Landskrona den 25 augusti 2010 bl.a. har berättat att jag i olika sammanhang skriver under pseudonym. Ditt påstående är grundlöst och saknar all förankring i verkligheten. Åven om det inte på något sätt är förbjudet att skriva under pseudonym har jag inga som helst problem med att stå för mina åsikter om Ditt agerande, om jag nu anser att de bör spridas”

Det är förvisso sant att Carita, i en insändare i Alingsås tidning (länk) skrivit att pseudonymen Göran Hanson är just en pseudonym och att han verkar stå i nära kontakt med förbundets ledning men ingen vet om det är Fredrik Löndahl eller någon annan. Vad vi känner till är det inte heller någon som påstått att det skulle vara Fredrik Löndahl.
Om det inte vore för att det är ett ganska grovt angrepp på person så vore det smått komiskt är att samma Fredrik, som till utbildning och yrke är rådman, därefter ber att få erinra om innehållet i Brb 5 kap 1§ och citerar lagtexten:

Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter

Det komiska ligger i att skribenten borde veta att det inte kan anses vara att peka ut någon som brottslig eller klandervärd ens om man hade pekat ut honom som någon som skriver under pseudonym. Nu är det ingen som har gjort det, men ens om så var fallet så är det som han själv påpekar inte på något sätt är förbjudet eller klandervärt. Om någon har skrivit ett inlägg under pseudonym är det inte något man ska missaktas för om man haft rent mjöl i påsen, tvärt om får man nog anse att det är en rätt viktig rättighet för den som känner att han behöver göra så.

Nu vet Fredrik Löndahl att det är så, han vet förmodligen också att det inte skulle finnas grund för åtal om han försökte göra verklighet av sina hot och att de därför bara är just hot. Även om han förtydligar i sitt brev att han skriver det i ”egenskap av privatperson” så är han mycket väl medveten om att alla känner till hans yrkesroll och syftet kan inte vara något annat än att skrämma till tystnad. Nog skräms vi, men mest över att någon med sådan bakgrund och som är representant både för rättsväsende och den organisation vi länge var stolta att tillhöra kan sänka sig till en sådan nivå.

Ett par dagar senare skickas följande stycke ut i ett brev från förbundet till alla medlemmar i Landskrona Diabetesförening:

”Till det extra årsmötet i Landskrona hade föreningens styrelse bjudit in Carita Henriksson, som enligt de medlemmar som kontaktat oss, ägnat större delen av kvällen åt fullständigt smutskastning av förbundsledningen. en obehaglig stämning piskades upp där deltagarna inte vågade ifrågasätta eller ställa oönskade frågor. Någon möjlighet för förbundet eller de angripna personerna att bemöta informationen har inte lämnats, utan informationen var helt ensidig”

Man kan undra om den som skrev det där funderade en eller två sekunder på om det var helt ensidigt, baserat på hörsägen från enstaka uppgiftslämnare (kan det ha varit Göran Hansson?) vars motiv inte är kända och som man inte bemödade sig att kontrollera. Om det är något som är helt säkert är det dock att den enda anledningen till att skicka ut det till samtliga medlemmar i Landskrona diabetesförening var att ”lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne [Carita samt styrelsen i Landskrona DF] för andras missaktning” (BrB 5 kap 1 §). Då vice ordförande Fredrik Löndahl står som en av avsändarna till brevet får man anta att han var medveten om innehållet.

Landskrona-föreningens ordförande, Bo Drakhamre, skriver följande i sitt svar:
”Carita Henriksson var inbjuden till vårt möte,inte för att övertyga våra medlemmar om att lämna förbundet – det klarar jag av själv. Utan för att berätta om hur hon och hennes man kom att engagera sig på förbundsnivå.
Carita redogjorde också för hur utvecklingen har varit fram till dags datum, med uteslutningen av Stockholms föreniningen och hur andra föreningar har valt att lämna förbundet.
…
För övrigt beslöt medlemmarna att vi skall lämna förbundet. Beslutet togs enhälligt ingen röstade emot eller reserverade sig – tvärtom man applåderade beslutet.”

För den som oberoende observerar bägge sidor så är det naturligtvis så att ord står mot ord men vi vill uppmana alla att läsa all information med ett stort mått av källkritik, det är uppenbart ett smutsigt krig och det första som blir lidande i sådana är sanningen. Vi tycker att de föreningar som fortfarande är med i Sv. Diabetesförbundet borde vara oroade av att förbundsledningen i dagläget verkar lägga mer energi på att bedriva kampanj mot de som sticker upp än på intressepolitik.

Styrelsen för Alingsås Diabetesförening m.o.