Vera Gladikova tittar med skarp blick in i TV Karelias kamera. Än en gång har hon lyckats föra ut sitt budskap om diabetikernas behov. Till sin hjälp har hon Allan Markström från Västerbottens Diabetesförening.
– Om inte han var här skulle jag aldrig få genomslag, säger Vera när kameraljuset släckts.
Det är tisdag morgon i Petrozavodsk. Staden har 250 000 invånare och är republiken Karelens huvudstad. Det är inte helt lätt att ta sig hit från Sverige. Närmaste flygplats finns i finska Juenso 30 mil bort. Därifrån är det mil efter mil på vägar som guppar och svänger. Men väl framme är välkomnandet varmt. I Petrozavodsk finns ett starkt sug efter kontakter med andra länder. Karelen och svenska Västerbotten är vänlän. Det är så Vera och Allan har fått kontakt. Vera, en pensionerad bibliotekarie, är den som startat Karelens diabetesförening. Allan, pensionerad lärare, har länge varit aktiv i den västerbottniska motsvarigheten. Det är nu Allans tolfte besök i Karelen.
Med slips och kavaj på ministeriet
Den här visiten inleds med ett besök på ministeriet som arbetar med att stödja frivilligorganisationer. Vera har tagit på sig en ljus dräkt, med snygga byxor och kavaj. Allan bär slips på Veras inrådan. Det gäller att göra intryck.
Mötet blir fullsatt och det är fullt upp för den svensk-ryska tolken. Vera har bjudit in media. Den privata tv-kanalen Petronet och den statliga radion är på plats.
Avdelningschefen berättar ganska blygsamt om verksamheten som bara funnits i ett år.
– Det arbetar tre personer på den här avdelningen. Vi kan inte förändra hela det civila samhället men vi gör vårt bästa, säger Andrei Kuleshov.
Han berättar också om kontakterna med bland annat Finland, Sverige, Norge och USA. Han talar om samarbete, men på frågan vad de andra länderna får ut av det blir han svarslös. Det verkar mer som att det handlar om att en ger och en tar. Men Allan Markström hjälper Andrei Kuleshov på traven.
Stöd kan inte tas för givet
– Det här är givande för oss också. I Sverige är det många som inte är intresserade av att vara med i Diabetesföreningen. De tar stödet från samhället för givet. Genom kontakterna med Karelen kan de förstå att man måste kämpa för rättigheter. De är inte givna, inte för oss svenskar heller.
Det har även blivit lättare att locka ungdomar till våra läger när det också kommer ryska ungdomar. Så småningom glider samtalet över på det som Allan Markström och Vera Gladikova helst vill prata om; hur livet ska bli lättare för Karelens
diabetiker.
I Sverige får man mätstickor gratis och blodsockermätare är väldigt billiga. Det gör att diabetikerna på egen hand kan kontrollera om blodsockerhalten ligger för lågt eller för högt. I Karelen är det inte så. Vera säger att väldigt få diabetiker har råd att skaffa sig testmaterial på egen hand.
Allan understryker vilket stort problem det är för både samhället och patienten.
– I Sverige är det numera sällsynt med följdverkningar av diabetes tack vare att man själv kan kontrollera sina värden. På så vis slipper människor mycket lidande och samhällets vårdkostnader blir mycket lägre.
Gåvor ingen lösning på sikt
Samma budskap upprepar Vera och Allan på eftermiddagen när de intervjuas av statliga TV Karelia. Men kan inte Västerbotten skänka testmaterial till Karelen då? undrar tv-reporten.
– Till en del har vi gjort det, men för att det ska bli en långsiktig lösning krävs att myndigheterna här får en annan attityd. Myndigheterna måste inse att det lönar sig att ge patienterna testmaterial, svarar Allan inför tv-kameran.
Intervjuerna resulterar i några minuter i den statliga och privata teven på kvällen och ett fem minuters radioinslag nästa morgon. Det kan verka ynkligt men Vera är säker på att det är rätt sätt att jobba.
– När vi ordnade läger med svenska och ryska ungdomar för tre år sedan var det en svensk läkare som blev intervjuad i tv. Hon undrade varför det inte fanns gratis mätare och mätstickor för barn och ungdomar i Karelen. Kort därefter gick vår president ut med att ungdomarna skulle få gratis material.
Det var en direkt effekt av tv-framträdandet. Då var första slaget vunnet. Förutom ungdomar under 18 så får numera också gravida och blinda gratis testmaterial. Nästa steg är att samma sak ska gälla alla diabetiker.
Laddat möte på hälsoministeriet
Veras strategi är alltså att trycka på myndigheterna med hjälp av Västerbottens diabetesförening. Dagen efter tv-framträdandet har Vera ordnat
en träff på karelska hälsoministeriets läkemedelsavdelning med dess chef Yuri Polezhayev och avdelningens diabetesexpert. Det blir ett ganska laddat möte. Diskussionerna blir så intensiva att tolken inte hinner med att översätta. Folk pratar i munnen på varandra. Tydligt är i alla fall att Vera och diabetesföreningens vice ordförande, Irina Guseva, är oeniga med de andra två om hur många som egentligen behöver gratis testmaterial.
– Jag är inte fattig, men jag har ändå inte råd med mätstickor, säger Irina.
Ministeriets representanter tittar skeptiskt. Så småningom lugnar diskussionen ner sig. Mötet avslutas. Efteråt diskuterar Vera och Irina vad det var som egentligen ledde till att det blev så hetsigt.
– De är väl trötta på mig på hälsoavdelningen, men det bryr jag mig inte om.
Jag är inte anställd där, säger Vera och rycker på axlarna. De karelska myndigheterna kan nog räkna med fler duster med den viljestarka Vera Gladikova.
(Nyhetsbyrån ikapp/Louise Hertzberg)
Fotnot:
Det officiella namnet för diabetesföreningen i Västerbotten är Västerbottens länsförening av Svenska Diabetesförbundet.
Fakta: Samarbete Västerbotten & Karelen
Västerbottens län och Karelen är vänlän. Det var upprinnelsen till kontakten mellan de två diabetesföreningarna. Samarbetet påbörjades 1999 och resulterade i att två karelska ungdomar var med på diabetesläger på sommaren i Västerbotten. Sommaren därefter ordnades ett läger i Karelen där många svenska och karelska ungdomar deltog. Det var första året som man fick stöd av SHIA. Det första målet med projektet var att göra livet lättare för ryska ungdomar med diabetes. Nu har det uppnåtts. Upp till 18 års ålder är testmaterial för diabetiker numera gratis. I Karelen anordnas numera läger för unga diabetiker.
I fortsättningen kommer projektet istället inriktas på att stödja vuxna diabetiker. Hittills har lägren bara vänt sig till ungdomar. På det senaste lägret var den yngsta deltagaren 12 och den äldsta 20 år. Nästa sommar ska man istället vända sig till vuxna mellan 18 och 40 år. Diabetesföreningarna ska också gemensamt försöka trycka på de karelska myndigheterna för att även vuxna diabetiker ska få gratis testmaterial.
Under 2001 och 2002 stödde SHIA projektet med cirka 150 000 per år. För 2003 var bidragssumman 235 000 kronor. Stödet har höjts eftersom verksamheten har stabiliserats. Pengarna används till läger, sammankomster mellan styrelserna och utvärdering.